som drogad…

Det är helt märkligt vad utslagen jag har varit denna vecka. Jag har gått till skolan på förmiddagen, tagit mig hem, däckat, halvvaknat på kvällen och somnat tidigt.

Det är inte vanlig trötthet som när man har jobbat mycket eller sovit lite och liksom behöver skärpa till sig för att orka hålla sig vakna. Det är mer som när jag blivit drogad hos t.ex. tandläkaren inför operation, jag kunde liksom inte hålla emot, armarna och benen blir tunga och svåra att lyfta och kroppen liksom bara måste sova.

Det tyder på att det skulle vara hormoner, men jag vet inte exakt vilka hormoner som kan ge den upplevelsen. Alerteffekten av att äta en godis är också stor, vilket skulle tyda på att det har med matintag att göra, men jag äter mycket och bra mat och godiseffekten sitter inte i så länge. Så det måste nästan vara något ondskefullt hormon.

Jag hoppas att det lugnar ner sig snart, för det blir besvärligt att plugga. Inte bara att jag inte kan närvara på alla föreläsningar utan också när jag faktiskt närvarar.

I onsdags hade vi rollspel som en gruppövning, men jag var så trött att jag knappt klarade av att umgås med de andra redan i normalfallet när de inte var extra irriterande. Att få rollen att upprätthålla ordning, motivera och få ihop en grupp som har som uppgift att vara jobbiga är svårt att palla med när jag ligger på nivån att försöka motivera mig själv att ens fysiskt närvara utan att se så trött och besvärad ut att jag gör någon ledsen av misstag.

Att lyssna på spännande bioteknikresonemang om celler och sånt jag tycker är kul borde gå bra kan man tycka, men jag var helt slut efter förmiddagen – efter lunch somnade jag hela tiden så jag åkte hem.

Visst klarar jag mig bra även om jag inte fullt ut kan ta del av undervisningen en vecka eller två, men jag hoppas att det inte blir alltför långvarigt med den här förlamande tröttheten.

Det känns ovärdeligt att slippa oroa sig över matfix och vardag i alla fall. Carl köpte sushi igår och idag kom han hem och väckte mig och lagade pannkakor. Lunch äter jag på skolrestaurangen. Det begränsar konsekvenserna av tröttheten och gör det lättare att hänga med igen när jag blir pigg. Tills vidare försöker jag skala bort det som går att missa, men bocka av allt det obligatoriska så inget formellt släpar efter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s