lekt med minibebis!

I torsdags träffade jag en liten två månaders bebis. Otroligt söt! Oj vad mycket fix, torka kräk, lägga ned, lyfta upp, amma, lägga, byta blöja osv. i all oändlighet. Jag fattar inte att mamman kunde vara så pigg och trevlig, det kändes som att det borde bli lite tjatigt redan efter ett par dagar.

Det var kul att se hur vardagen kan vara med ett litet barn. Jag har bara sett äldre barn tidigare, då de i alla fall kan krypa. Man får ju inte så mycket tillbaka från barnet när det är mindre, typ om man sitter och gullar med det och får en kräkning som svar, eller ett argt skrik. Det borde kunna bli lite jobbigt att hålla uppe entusiasmen och glädjen man behöver visa mot barnet, vecka efter vecka? Det kunde ju inte röra på sig så mycket heller mer än att vifta lite med armarna, så vad man kan göra med barnet blir kanske väldigt begränsat. Man vill ju inte stimulera barnet för mycket så att det bara blir stressat. Samtidigt tar de mycket intryck och grunden för utvecklingen läggs, så vad man (inte) gör spelar ändå stor roll tror jag. Språk är förstås alltid viktigt, men det fysiska verkar lurigt. Jag ska nog ta och titta i utvecklingpsykologiboken när barn brukar lära sig olika saker så att jag kan tänka ut vad man gör med ett så litet barn egentligen.

Om jag nu hinner titta i någon annan bok än de jag måste titta i. Det är mycket på psykologin nu jämfört med tidigare, men i alla fall roliga saker. En grej jag ska göra på genuskursen är att skriva ihop en rapport om barns tidiga utveckling av könsförståelse. Man undrar ju hur tidigt de lär sig sådant, och hur det går till. Jag tänkte främst första året, eftersom man börjat forska mer på det nu, men det kanske blir en längre tidsperiod också. Det känns svårt att tänka sig att den där lilla knodden jag såg faktiskt lär sig massor, massor med saker om sin omvärld. Att den sorterar, kategoriserar och försöker skapa ordning. Oerhört spännande.

Jag fick höra lite förlossningshistorier också, om henne och hennes kompis förlossning. De hade fött vaginalt respektive med kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Båda hade gått utmärkt och de hade fått åka hem några timmar senare, inga komplikationer. 😀 Min kompis hade inte ens haft foglossningssmärtor under graviditeten, även om hon varit trött och haft ont i ryggen sista tiden. Men hon hade jobbat t.o.m. samma dag som hon åkte in till BB. Väldigt trevligt alltså, håller tummarna för mig själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s