föräldraledighet preliminärplaneras

Vår skissade plan

Carl och jag har en preliminär plan för första tiden. Carl är hemma så mycket det behövs så att jag kan börja skolan så snart jag mår tillräckligt bra efter förlossningen. (Jag har liksom redan haft hand om Casper i 9 månader. 😉 ) Jag pluggar så mycket jag behöver för att slippa studieuppehåll, men möjligtvis stryker jag antingen psykologkurserna eller biokemikurserna så att det blir heltid istället för dubbelt.

Helger, sommarlov och kvällar samt dagar när Carl har något viktigt eller behöver vila kan jag ha hand om barnet.  Funkar det bra med barnet och studierna skulle det kunna bli så att vi i praktiken delar upp veckorna också, svårt att bedöma i förväg. Om det verkligen behövs eller om jag får extrem lust att vara hemma kan jag bara skippa studierna en period då Carl och jag kan familjebonda med varandra och Casper, så det är inte helt uteslutet även om det vore lite oväntat men trevligt. Amning har jag lovat att prova, så det blir det om den funkar utan problem, annars kör vi på ersättning. När det kör ihop sig så att vi blir för slitna kan vi få hjälp av föräldrar eller barnvakt.

Så det är ganska flexibelt med planerna av upplägget. Förhoppningsvis hittar vi bra rutiner och kan uppdatera uppdelningen och planen allt eftersom vi märker hur det fungerar i praktiken. Det går liksom att ändra från dag till dag när vi väl är där eftersom vi har så många alternativ. Huvudsaken att alla mår bra och är nöjda och att vi i möjligaste mån undviker stress, konflikter och onödiga uppoffringar. Det är verkligen ett äventyr som man inte vet hur det kommer att sluta, så vem vet vad som händer! 😀

Inspiration: Hur har andra gjort?

Det är svårt att planera föräldraledigheten eftersom det finns så många okända faktorer. Men för att skapa en grundplan med så många reservlösningar som möjligt hjälper det en del att lyssna på andras lösningar. Jag har senaste tiden frågat några personer hur de lade upp föräldraledigheten och det har varit väldigt inspirerande att höra. Det finns så många olika sätt beroende på livssituation, jag har inte ens hunnit smälta de bra idéer som de berättat så kanske kommer vi ändra oss också allt eftersom vi hör smarta lösningar som vi inte har tänkt på!

Jag tänkte att jag kan lägga ut någon berättelse då och då här på bloggen under kategorin ”inspiration: föräldraledighet” så att den som vill också kan få ta del av dem. Det kommer mest vara personer som tycker att jämställdhet är viktigt, har haft fokus på att båda föräldrar ska få fin kontakt med barnet och ibland valt flexibla lösningar för att passa ihop med jobb. Dessutom kommer jag att uppdatera med hur vår planering växer fram och hur det funkar.

Annonser

7 thoughts on “föräldraledighet preliminärplaneras

  1. Jag tänkte be om det innan jag hann läsa slutet på inlägget! 🙂 De få runt mig som har barn har jag hyfsad koll på hur de lagt upp det men det skadar inte att fråga om deras bästa tips, om de skulle ha gjort något annorlunda eller om de genomför sin reviderade plan nu. Tack för tipset!

  2. Jag vet ju inte hur det är att vara student och få barn, man kanske väldigt gärna vill fortsätta studierna utan avbrott. Jag personligen var väldigt inne på funderingar som dina sist, jämställt i varje detalj kanske på bekostnad av helheten, amning om det funkar, pappa ska vara hemma mycket osv. Denna gången tänker jag väldigt annorlunda. Jag vill vara hemma heltid för jag vet hur kort tid det handlar om, jag vill bara vara hemma och mysa och vara mammaledig. Jag ska ut i världen i resten av mitt liv sen och varje dag i hemmet med mina barn är en sann glädje enligt mig. Amma är det bästa jag gjort och tänker kämpa för det, ersättning hjälpte inte mig ett skvatt i mitt jämställdhetstänk men det är såklart väldigt olika. För mig var det helt okej jämställdhet att vi alla fick sova gott om nätterna och ingen behövde gå upp och slabba med flaskor. Men som sagt, min personliga åsikt och alla är olika där.

    Att ha ett spädbarn är så kort tid och jag skulle aldrig försöka plugga eller göra nåt annat samtidigt. För mig skulle det aldrig vara värt de uppoffringarna som det innebär med barn. Men vi är alla olika och det är roligt att läsa om folk som tänker lite outside the box än att mamma ska vara hemma 12mån, pappa 3mån för ekonomins skull och hans viktiga jobb 😉

  3. Oj, det låter jättejobbigt att känna så starka förväntningar utifrån att det förstör sömnen och skapar omständligheter och problem i vardagen. Hoppas ni känner bättre hur ni båda själva vill ha det den här gången, så att ni är mer redo för flexibla lösningar som kan passa olika situationer och känslor som dyker upp!

    Tycker också att det är kul att läsa om folk som tänkt lite eget, det ger inspiration att själv tänka ett steg till! 12+3 och ekonomi och jättejätteviktigt jobb har man liksom hört så många gånger att det inte bidrar med så många nya tankar.

  4. Hm…var din kommentar på min kommentar för jag fattar ingenting med problem, omständigheter och förberedd och mer redo för flexibla lösningar?

    Det var inte alls vad jag ville säga, jag känner inga förväntningar på att det ska bli ”problem” eller att jag inte ska vara flexibel. Tvärtom, vi planerar ingenting merän att jag börjar hemma eftersom amningen är superviktigt för mig och sen tar vi allt därefter. Jag ville mer säga att jag har förändrats i (att som jag tolkade ditt inlägg), att det ska vara jämställt på ett visst sätt och i en strävan att livet ska påverkas så lite som möjligt till att det är en tid att ta vara på och att det är en mysig förändring. Att jag vill unna mig att ta ett brejk från livet i övrigt som jag ändå kommer att delta i resten av mitt liv så att säga.

  5. Ah, då kanske det inte var så besvärligt alls, vad bra. Det bara lät som du detaljplanerat på bekostnad av helheten utifrån värderingar som inte var dina egna, haft krångel med slabbande med ersättning, att familjen haft svårt att sova p.g.a. upplägg som var opraktiska och att ni fått hitta andra lösningar än planerat och förberett, vilket gjort att du behövt omvärdera mycket nu inför andra omgången. Förlåt att jag feltolkade din poäng. Det kanske var formen ”kort kommentar i en blogg” som förvrängde min bild av vad du menade.

    Jag känner inte igen mig i den där strävan efter att livet ska påverkas så lite som möjligt. Jag känner bara inte någon direkt oro eller motstånd inför de förändringar som kommer eller något i familjelivet i sig som kommer skapa inskränkningar jag måste förhålla mig till. Men jag lever inte heller ett aktivt och socialt liv som blir svårt att genomföra med barn, mitt liv är ganska enkelt och barnkompatibelt numera.

    Jag ser föräldraskap som en naturlig, integrerad del av alla aspekter i livet, inte som något separat. Överhuvudtaget vill jag ha ett så ouppdelat liv som möjligt utan tydliga gränser mellan vad som är fritid och jobb, kompisar och partner, nytta och nöje. Jag vet inte vad det skulle innebära med ett brejk från livet med mitt synsätt. Många föredrar vinsterna med olika sfärer i livet man kan växla mellan och jag kan se tjusningen i det samtidigt som det inte riktigt skulle vara min grej ( = jag hatar den känslan 😛 ).

    Även om jag inte ser något viktigt som uppenbart inskränks när jag får barn, hoppas jag att förändras mycket och upptäcka saker jag inte känt till, annars skulle jag bli ganska besviken. Att få barn tänker jag handlar mycket om att förstå vad människan är och kommer ifrån och därigenom lära sig mycket om livet och världen från nya perspektiv. Äventyr man inte vet var de slutar är precis sådant som fascinerar mig och kan nog ses som en gemensam nämnare för i princip allt jag har valt att göra i livet. 🙂

    Och jämställt för mig innebär att få jättemånga sätt att välja på snarare än något enstaka! Men de enstaka finns ju också kvar att välja på, bara inte som enda, självklara utvägar. Det är en stor skillnad på att göra det man vill istället för det man måste, även om det i praktiken skulle bli samma handling.

  6. Det är ju en sak som är så bra med studier, saker flyter mer in i vartannat. När jag jobbar blir det ju olika sfärer, trist men sant, det går inte att ha barn på mitt jobb. Således delas mitt liv in i fritid med barn och jobb utan barn. Kanske därför jag ser framemot att bara ha fritid med barn där barn och inte barn ingår i samma värld 🙂

    Men av våra kommentarer kan man ju verkligen se hur mycket vi tolkar in som inte alls var avsändarens avsikt, kändes som mycket misstolkades, även från min sida 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s