om det sätter igång…

Sammandragningar har jag av och till hela tiden. Om jag går spänner det, annars känns det inte, men magen blir som en jättehård kula. Idag däremot högg det till plötsligt, jättemycket. På båda sidor av magen. Som tur var försvann det efter 5-6 sekunder och har inte hänt igen. Antar att det är så det kommer kännas när förlossningen drar igång.

Det är knappt fyra veckor kvar till snittet nu. Det är möjligt att det startar tidigare. Läkaren höftade till med att hon trodde att 15-20% födde tidigare än en vecka innan. Vad händer i så fall egentligen?

Första tecken på att förlossningen kan vara på gång ska jag åka in till sjukhuset. Jag har taxinumren redo! Vi bor så nära sjukhuset att kläder och prylar kan hämtas senare bara. Jag behöver komma in så tidigt som möjligt för att ha marginal och kunna vara något flexibel i planeringen ifall det skulle vara livshotande kejsarsnitt som snitteamet är upptagna med. Det kan förstås bli så att jag fött innan jag hunnit fram eller att läkarna är upptagna precis när jag kommer in även om det inte är sannolikt.

Om förlossningen passerat en viss gräns kommer de att rekommendera att jag fortsätter istället för att snittas, men jag kan ändå välja snitt ända tills huvudet sticker ut.

Men har det gått så snabbt att de (nästan) inte hinner snitta är det antagligen ingen komplicerad förlossning så det känns lugnt. Men visst, det blir utan bedövning om det blir bråttom! Lite märkligt, men det har liksom hänt andra tidigare. Det känns inte som någon stor grej, mest lite synd när jag ville ha det på annat sätt. Dessutom vill jag absolut inte att ett snitt blir stressigt och hafsigt med högre infektionsrisk och sånt.

Om jag någon gång ändrar mig och vill föda vaginalt kan jag alltid göra det. Jag kan bestämma det när jag åker in akut. Jag kan bestämma det nu. Eller jag kan bestämma mig samma dag som det planerade snittet. Men det ser jag ingen anledning alls till. Spännande utmaningar har jag haft många, testat hur jag klarar mig genom smärta har jag checkat av, att uppleva någon slags naturkraft lockar inte. Jag vill vara mer fokuserad på barnet än någon slags högst personlig upplevelse.

Jag ser jättemycket fram emot att ligga där, pigg, nyduschad utan något obehag, bara längta och verkligen ta in att vi snart kan hålla vårt barn! Det kommer bli jättespännande och vi kommer att ha laddat för tidpunkten dagarna innan och under hela förmiddagen. Jag kan vara bara glad och alert och inte tänka på något annat än vilken fantastisk grej som pågår. Jag kan hålla Carl i handen och känna hur Casper krånglar sig ut ur magen. Sedan får vi se honom och höra när han tar sitt första andetag. När jag får hålla honom kommer jag direkt kunna vara lycklig och inte lycklig ”trots det ena, trots det andra”, inget som behöver glömmas bort för att få ett fint möte (även om det nu säkert går automatiskt i många fall). Bara 100% njuta av hela upplevelsen. Det skulle bli så otroligt fint, så jag hoppas verkligen att Casper inte kommer ut för tidigt och för snabbt!

Annonser

4 thoughts on “om det sätter igång…

  1. Det är jättekonstigt med statistiken för när förstföderskor föder. Till de som ska göra kejsarsnitt verkar det vara praxis att säga att ungen med 15-20% sannolikhet kommer ut före 38+0, medan för mig som ska klämma ut ungen själv så säger de att det absolut vanligaste är att ungen kommer ca 8 dagar efter beräknad födelse. DOCK har jag inte en enda gång sett en normalfördelningskurva. Men det är något skevt i retoriken (för jag antar att det inte är PRECIS lika sannolikt under de två föregående veckorna och en eftervarande vecka från BF).

  2. Ja, jag vill veta! Säg till om du ser något bra. Läkaren visste hur många som föddes före vecka 35 och hälften ska ha fött innan beräknat datum, så hon höftade till något där emellan bara.

    Men det är ju så enkel statistik, väldigt objektiv. Ganska relevant också. Och det måste ju användas till många olika vetenskapliga studier. Ett mysterium att det inte är jättelätt att hitta.

  3. Det låter ju bra alltihop, att du inte fått beviljat snitt en viss dag utan fått beviljat snitt när det behövs med ett sista-datum. Hoppas han håller sig inne så du får den positiva förlossning som du ser framför dig. Roligt att höra någon som ser framemot förlossningen och inte bara känner de valt mellan pest och kolera.

  4. För förstföderskor är det tydligen vanligast att gå över tiden men det gjorde varken jag eller min syster. Inte heller Maja kom efter beräknat datum.

    Jag tycker det är en häftig känsla att föda barn och tycker det är tråkigt att jag inte kommer att få uppleva det igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s