bortaskola bra men hemmaskola bäst?

En sak som är jättespännande är när Casper ska få börja i förskola. Han kunde gärna få börja nu för min del för han är väldigt öppen för nya människor och nya saker, men det kommer att bli när han är 1½-2 år, d.v.s. nästa höst eller nästa vinter beroende på när vi får plats där vi vill ha honom. Jag tror att det blir jätteroligt för honom att träffa andra barn några timmar om dagen och göra intressanta aktiviteter, samtidigt som jag och Carl kan jobba och ha extra mycket energi att ge honom uppmärksamhet när han väl är hemma, win-win. Samma sak med skola förstås, men där brukar det nog gå en gräns. De flesta ser det som en självklarhet att skicka barnet till skolan.

Men det finns förstås en risk att skolan inte blir så roligt och spännande. Att det gör honom ledsen eller omotiverad. Eller tänk om han blir mobbad i skolan? Eller tänk om han kommer ha problem på något sätt och skolan inte har resurser för att hantera det? Eller om han är supersmart och måste sitta uttråkad år efter år?

Jag är inte så orolig för det sedan jag lärde mig om hur hemundervisning funkar! Det verkar vara ett otroligt bra alternativ. Man undervisar barnet hemma helt enkelt. Eftersom det är skolplikt kan man alltid börja i skolan när man vill, t.ex. kan man hoppa in i nian och göra proven för behörighet till gymnasiet. En del tar också brittisk eller amerikansk collegeexamen på distans så slipper de trixa så mycket.

I en hel skolklass med många barn krävs förstås hög kompetens hos läraren, hur man ska nå ut till alla barn, trots att man inte har någon nära relation till dem, trots att de är så olika och lär sig på så olika sätt. Det är mycket administration och att kunna hålla ordning på klassen. Men undervisar man sitt eget barn kan man själv anpassa inlärningen efter just honom, efter hans motivation och hans förmåga och talanger.

Det verkar så roligt att gå till biblioteket tillsammans och hitta spännande böcker, låta barnet fördjupa sig i sina intressen och talanger inom sport och musik. Man kan hjälpa barnet att hitta läslusten genom att leta rätt på böcker som passar honom. Han kan vara organiserad i olika grupper där han träffar andra barn med liknande intressen och under bättre förhållanden än i skolan, t.ex. någon sportaktivitet, kör eller någon kompisförening som scouterna. Man kan åka på resor då han får chans att träna sina språkfärdigheter och skriva reseberättelser. Man kan utifrån nyheter diskutera olika händelser i världen. Man kan gå på museum eller upplevelseställen (typ tom tits) och få inspiration till olika fenomen inom kemi, fysik eller matematik som han behöver studera för att förstå mer.

Det skulle på många sätt bli en mycket bättre undervisning än i skolan. 9 år lär det knappast ta att ta sig igenom ämneskunskaperna i grundskolan om det är individanpassat. Det är märkligt att man har försvårat hemundervisning ytterligare i nya skollagen, speciellt med tanke på att resurserna i skolan inte räcker till barn som faller utanför det allra vanligaste och när hemundervisning är ett så bra alternativ.

Men det är också verkligen lyx. För det tar ju tid och jag har ju mina egna projekt också att göra och det är otroligt viktigt, så sannolikheten är inte så stor att jag skulle hemundervisa. Det känns ändå tryggt att ha en lösning om behovet skulle kännas extra stort. Då skulle jag inte tveka på att satsa på hemundervisning och försöka få ett jobb jag kan göra hemifrån. Och det är ju så sjukt roligt att lära honom saker och se honom utvecklas att det kanske vore intressant att göra det något enstaka år oavsett…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s