Galenpanna

Casper slog pannan när han var på lekplatsen idag. Hittills har han hunnit med att få ett litet skärsår som fick plåstras på knät, skrubba hakan och idag alltså skrapa upp pannan. Tvättade hans händer noga och sköljde pannan för att minska risken för infektion, så att det inte ska bli konstiga ärr.

Dumma marken!

Jag tycker att det är viktigt att han får vara ledsen, så jag försöker inte avleda alla gånger han gråter. Han måste få känna efter hur det känns att vara ledsen och arg också, förstå när man blir det och hur det går över. Man ska inte skydda barnen för mycket från negativa känslor, ”göra dem glada”, utan finnas med som stöd, visa hur man hanterar när man känner så och se till att det inte spårar ur.

Jag brukar fråga vad som hände, om han blev rädd, säger att det går över, men att det inte är konstigt att bli ledsen och att han får kramas så länge han behöver. Efter ett tag har det gått över.

Om han är frustrerad över något han inte får göra kan han ibland bli så upprörd att han skriker tills han blir blå. Det är inte en hälsosam reaktion, då får han lite tröst men sedan behöver han hjälp att bryta och börja tänka på något annat.

Men när det bara är sådana här saker, som att han ramlar, då brukar han skrika i 20 sekunder och sedan är allt som vanligt igen.

ImageLite väl obekymrad ibland

Jag vill ju inte att han ska bli helt knäckt och bryta ihop om han snubblar lite liksom, så det är bra att han är så målmedveten och tuff och inte ger upp lätt, att han försöker om och om igen om han inte lyckas direkt. Men liiite mer rädd skulle han kunna bli kanske.

Speciellt nu när han börjat klättra mer. Idag höll han på i 20 minuter och åla, vrida, hänga och sprattla för att ta sig upp på en pall. Utan att lyckas, i och för sig, men jag kommer ha hjärtat i halsgropen när han blir bättre på att klättra! Han är kanske nästan lika vild som jag…

Annonser

2 thoughts on “Galenpanna

  1. Jag känner igen mig, både i det du beskriver kring ditt förhållningssätt till Caspers känslor men också gällande upptäckarglädjen. Iris är vild , målmedveten och modig, vilket jag älskar, men det gör oss också lite begränsade. Jag vill alltid att Iris ska gå upptäcka så mycket hon vill och om en viss miljö bara kommer att innebära att vi jagar henne eller säger nej, då väljer jag hellre en annan.

    • Mm, man vill ju uppmuntra upptäckarglädjen (och självförtroendet det innebär), så man inte tappar bort något fint som är svårt att hitta igen sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s