Valborg. Vi gick till en brasa här intill. Den var jättestor och blev jättevarm.
Det var massor, massor med barn som sprang runt runt elden, spelade fotboll och rullade ner för grässlänten. Alla var glada. Jättemysig och festlig stämning. Vi satt och tittade en stund på allting. Casper var fascinerad av elden, i alla fall en stund. Men barnen, oj, alla barnen, de var många gånger mer spännande.
Casper levde upp på ett sätt jag inte sett förut. Det var något som lät plötsligt och vi märkte att det var Casper. Han skrek vårskrik. Han släppte loss totalt. Han sprang runt och kastade upp gräs i luften, kastade sig i vår famn i kramar, brottades och rullade runt. Han sprang fram till barn och skrattade och busade, klättrade upp för slänten och gled och rullade ner. Han hittade några kompisar, men det var särskilt en 5-åring som han pratade och lekte med länge. Vi höll aldrig på att komma därifrån.
Men till slut var det dags att gå hem, Casper sköt vagnen över hela den buckliga ängen och satt sedan väldigt lugnt i vagnen hela vägen hem där bad med pappan utlovats.
När vi lyfte in honom genom ytterdörren skrek han, men nu lät det mer som Mattis desperata ”Jag har inget barn”-vrål än Ronjas frigörande vårskrik, för han hade nog velat att det var brasdagar dygnet runt, alla dagar, året om.
Nettelbarn 
Så härligt med vår och vilken härlig upplevelse.Niär fantastiska alla tre.
Härlig läsning! Perfekt med en liten nattuggla vid sådana tillfällen. 🙂 Vi hade tänkt gå till en brasa men G var jättetrött vid 20 så vi lade honom som vanligt och brasan tändes inte förrän 20.30. Nästa år så!
Haha just ja, det tänkte jag inte på, att barn faktiskt brukar sova den tiden. Casper är ju vaken så himla länge nästan jämt. Han är ordentlig din G!