Ett dussin ensamma dagar

Har ställt väckaren på 03.45. I morgon bitti drar jag till San Fransisco!

Känns plötsligt så sorgset att åka utan Casper.

Vi tog en promenad jag, Carl och Casper idag inför att Casper skulle somna och Carl bar i selen som vanligt eftersom jag haft så ont i ryggen den här sommaren. Men sedan kände jag ändå att jag ville ta honom, så vi bytte och jag bar honom, alldeles varm, kramig och mysig, ända tills han somnade. Himla härligt.

Känns så sorgset att åka nu helt plötsligt att det nästan kommer en tår. Packade ner Caspers lejon Christian som sällskap till mig i alla fall, när jag saknar lite för mycket.

Även om Carl haf varit ledig mest och haft Casper mest, har jag varit med honom timtals varje dag och inte sovit utan honom mer än en natt på 16 månader, så det känns jättekonstigt nu.

Undra hur det känns om 12 dagar när vi ses igen? Kanske har han inte glömt mig i alla fall. Kanske har han snarare knappt märkt att jag varit borta… Men jag kommer i alla fall kasta mig över Casper med kramar precis som lejonet Christian.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s