Mitt kejsarsnitt

Inför min förlossning tyckte jag att det saknades mer detaljerade berättelser om hur kejsarsnitt i praktiken kunde gå till och hur de upplevdes så jag tänker att jag nu får bidra med min historia. Fyller i, tar bort och ändrar om när jag har tid.

Beslut

Riskerna är kvalitativt annorlunda för snitt och vaginal förlossning, så det är ju omöjligt att objektivt säga vad som är bäst, det beror på vad man värderar. Sedan har man inte alltid valet förstås, man kanske råkar ut för föreliggande moderkaka eller något annat som kräver snitt och oavsett är det intressant att veta hur det kan gå till förstås!

Jag däremot kunde välja och när jag hade kollat upp olika alternativ tyckte jag inte att det var svårt att välja kejsarsnitt.  Jag läste på en hel del om hemmaförlossning vilket kändes väldigt intressant, men i slutändan blev det att minimera risken för de värsta komplikationerna som kändes viktigast och då blev det snitt. Skrev ner lite tankar om valet inför att jag skrev förlossningsbrevet, där barnmorskan tyckte att en motivering skulle ingå.

Beviljande och förberedelser

Det var en del möten under hösten och våren som relaterade till snittet.

  • Vecka 7 – inskrivning på BVC
    Vid inskrivningen på BVC bad jag min barnmorska boka tid för graviditetsplanering med förlossningsläkare. Vanligtvis bokar man en tid i vecka 25-30, men jag bad om en tidig tid.
  • Vecka 13 – beviljande av förlossningsläkare
    Jag ville ha ett beviljande tidigt, så att de inte drar ut på det och börjar krångla sådär mot slutet när man kan ha annat man vill tänka på. Så jag bad om att få beviljandet inskrivet i min journal direkt.
  • Vecka 17 – Auroramöte
    Rutinen var att man skulle träffa en Aurora för diskussion och det var väl okej att göra ändå tänkte jag.
  • Vecka 26 – ungefärligt snittdatum bestäms
    Jag träffade förlossningsläkaren igen och ungefärligt snittdatum bestämdes, 7 dagar innan BF är standard. Jag passade på att fråga bland annat om när man får åka hem efteråt och vad man gör om det sätter igång tidigare än planerat datum.
  • Vecka 27 – möte med narkosläkare <–mycket bra info
    Det var superintressant att träffa narkosläkare och diskutera hur bedövningen skulle ske. Jag var orolig att jag skulle behöva sövas p.g.a. min ryggskada, då hade jag övervägt vaginal förlossning, men de gjorde i princip aldrig det längre fick jag veta. Narkosläkaren gick också igenom väldigt noga hur bedövningen gick till. Bästa mötet av alla!
  • Vecka 32 – snittdatum bestäms
    I januari träffade jag läkare igen för att bestämma snittdatum mer slutgiltigt. 8 dagar innan blev det. Det blir exakt 1:a mars – om det inte dyker upp för många akuta kejsarsnitt den dagen, då kan det fördröjas en dag.
  • Vecka 39 – inskrivning på sjukhuset
    Jag gick på ett inskrivningssamtal dagen innan. Man han tyvärr inte med att fråga så mycket då, så jag är glad att jag diskuterat operationen i samband med beviljandet och att jag fått ett möte med narkosläkare innan. Men det blev en snabb genomgång om vad som skulle hända och jag fick träffa precis den personal som skulle jobba nästa dag och det kändes tryggt. På kvällen hemma duschade jag och tvättade håret som vanligt, likaså på morgonen, inga andra förberedelser gjordes.

Genomförande

Det var en otroligt häftig upplevelse. Och förstås fantastiskt att höra Caspers första skrik och få krama honom.

Allt var så lugnt och värdigt, det fanns ingen oro, smärta eller negativa känslor inför att barnet kom. Det blev så naturligt att få sitt barn, samtidigt kändes det väldigt hi-tech och sci-fi. Mycket cool kombination!

Här är Casper några sekunder gammal!

Jag uppdaterade med tankar under dagen, här är några:

Anländer till sjukhuset, byter om och väntar

En sammanfattning av hela dagen – med bilder!

Efteråt

Jag kunde röra benen efter en timme, och medan jag väntade på det låg jag och gosade med Casper och pratade med Carl. Jag fick komplikationer av katetern framåt kvällen (av slarv, hur onödigt var inte det…) så jag var uppe och gick först dagen efter och åkte hem på tredje dagen. Foglossningen satt i även efteråt, men själva förlossningen kände jag inte av att den hade ägt rum. Hade bara världens bästa Casper där helt plötsligt! Här är en sammanfattning av den kroppsliga återhämtningen.

 Bra att tänka på:

Man måste veta att det kan skilja sig förvånansvärt mycket åt mellan olika landsting och jag gjorde snitt i Uppsala landsting.

Precis som vid vaginala förlossningar kan komplikationer uppstå, fast andra komplikationer, men precis som vid vaginala förlossningar inträffar det inte för de flesta. För mig gick allt bra med operationen och läkningen, så det är en beskrivning av ett ganska typiskt, planerat snitt.

Annonser

2 thoughts on “Mitt kejsarsnitt

  1. Hej!
    Är i vecka 38 och fick i vecka 37 veta att min bebis låg i säte. Efter mycket fundering valde jag att föda med snitt, jag var helt inställd på att föda vaginalt men när jag fick veta att han låg säte valde jag ett planerat snitt. Har efter de beslutet blivit lite rädd för hela idén med kejsarsnitt. Efter att ha läst din upplevelse känns det inte lika farligt.
    Tack för att du delar med dig av din erfarenhet!

    • Vad spännande att snart få barn! Och roligt att höra att du känner dig lite lugnare, hör av dig om du vill bolla tankar med någon eller berätta om det efteråt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s